Det kan ta en stund för dom att bestämma vem som är chef. Då kan det bli lite kiv och det är fullt normalt. Funkar det som man vill så går det ju smärtfritt från start. Men i och med flytt och byte av bur kan rangordningen behöva fastställas igen. Då kivas och tjattrar dom på varandra. Den ena är dominant den andra blir undergiven och ger sig. Ibland även så tydligt att den lägger sig på rygg och blottar magen. Funkar det som det ska då så känner sig den dominanta som kung i buren och så länge den andra vet sin plats så är allt frid och fröjd. Men ibland kanske ingen har lut att vara undergiven utan båda vill bestämma. Då blir det bråk. Eller om den ena ger sig och den dominanta fortsätter att slåss ändå. Hamster-mobbing. Dom måste få en chans att fastställa rang. Men det får aldrig gå så långt att nån blir skadad. Eller att nån känner sig otrygg i sitt eget hem. Har man tur får man två som är bra kompisar och verkligen har glädje av varandras sällskap. Vet att många köper syskon men jag har nog mest haft tur med den bossigaste ur en kull och minstingen ur en annan. Då har dom ganska naturligt fallit in i rollerna som storebror och lillebror. Men det är ju naturligtvis väldigt individuellt. Men man ser verkligen hur bra dom trivs att bo flera om man får ett par eller en grupp som är tajt. Det är himla mysigt att se dom tillsammans:)

Tack för svaret!

Hur länge ungefär tar det för dem att bestämma rangordningen? Hur låter det "bra" tjattret, ibland tycker jag pipen låter rätt så ilskna?

De har bott hos mig i en och en halv vecka nu bara, så de kanske inte är helt klara ännu med rangordningen. Som jag upplever det så är en av dem klart undergiven, fast det är den större av dem. De kivas rätt mkt nu, så jag är lite orolig. Men mina förra hade ett riktigt obehagligt bråk när de råkade vara lösa ihop och så illa är det inte. Känner mig lite lugnare av att de kan bråka lite och sen sätta sig bredvid varandra.

Det kan ta några veckor. När dom verkligen menar allvar med att skada så bits dom bakifrån och biter mot rumpan. Nos mot nos är mer kaxigt. Jag är verkligen för att alla dvärgar ska ha en kompis i den mån det går. Men känner man sig osäker och man tror att någon kan bli skadad hade jag delat. Men oftast så brukar man märka om det går åt det hållet. Stor bur med flera bon, olika matplatser och gnagmöjligheter underlättar också ett fridfullt boende. Om en av dom vill vara ifred nån gång men inte kan gå undan så är det ju upplagt för bråk. Det kan man ju föreställa sig själv, instängd i ett litet rum tillsammans med någon som kanske inte lämnar en ifred. Sen om dom verkligen vill slåss då söker dom ju upp varandra även i en jättestor bur. Men då är det ju lättare att se att dom slåss för att dom verkligen inte vill vara tillsammans till skillnad mot att dom slåss för att dom känner sig trängda och instängda. Ett tips är att kolla igenom dom varje dag och se så ingen har några bitmärken. Kan gömma sig i pälsen ibland. Och sen att ingen tappar i vikt. Det kan både vara ett tecken på misstrivsel och också även att den andra inte låter den komma fram och äta.

Tack igen för bra svar!

Tror inte deras bråk är så farliga, ännu. Ska sätta in ett rör till mellan våningarna på buren, så slipper det bli gnabb när en vill upp men den andra ner. Röret är det enda de inte har två av. Planen är också att buren ska vara öppen så de kan vara i hela köket sen, så då kommer de verkligen ha utrymme, men de är lite för skygga/försiktiga för att lämna buren ännu även när jag lämnar den öppen.